Skribent: Emma Abrahamsson
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2015-07-28

Ensamhet

Det är kanske inte så konstigt att människor känner sig isolerade och ensamma, när vi tänker på hur samhället är uppbyggt. Vi bor i städer tillsammans med tusentals andra människor, utan att egentligen vara synliga för varandra. Det finns inget utrymme för omsorg om andra människor i den tidspress vi lever under och vi orkar sällan bry oss om någon annan än oss själva.
 
Ensamhet
Oändligt många människor känner sig ensamma. En del av oss är ensamma i den bemärkelsen att vi saknar familj, vänner och en kärleksrelation. Andra är inte ensamma till det yttre, men upplever ändå en slags tomhet i sitt inre.
 
Att känna sig ensam är i första hand ett existentiellt problem. Existentiella problem vi upplever kan aldrig upplösas av en yttre kraft. Detta är enkelt att belysa genom att se att många människor har både familj, vänner och en kärleksrelation, men trots det känner en djup ensamhet i sitt inre.
 
Ofta finner vi logiska, godtagbara förklaringar till vår upplevda ensamhet. Vi kanske saknar vänner, familj och/eller en fungerande kärleksrelation. Då ser vi det som en naturlig följd att uppleva ensamhet. Yttre omständigheter blir förklaringar till våra inre konflikter, vars ursprung i själva verket sträcker sig långt tillbaka i tiden.
 
Precis som alla andra negativa känslor vi upplever i nuet, är ensamhet skapad under uppväxten. Vi har inte fått den bekräftelse och kärlek vi behövde som barn och lyckas därför inte utveckla en trygg relation med oss själva som vuxna. Resultatet blir en ständigt närvarande, obestämd saknad efter något, som vi hoppas kunna finna utanför oss själva.
 
Vi tror och hoppas att den perfekta relationen kan göra oss fria från den inre saknaden, och i väntan på den rätta fortsätter vi att känna oss ensamma. Få människor är frivilligt ensamma, trots att deras stolthet hindrar dem från att erkänna det.
 
Ensamhet förnekas ofta och förtäcks som självständighet. Utåt skyller vi kanske på att vi inte har hittat den rätta, när sanningen är att vi inte orkar engagera oss i en annan människa. Förklaringen till att vi aldrig lyckas skapa den relation vi drömmer om är våra egna konflikter – inte att vi omger oss med hopplösa personer.
 
De personer du omger dig med just nu, är en exakt spegling av relationen du har till dig själv. I kärleksrelationer lever vi ofta i en illusion av hur vi själva och vår partner borde vara. Det är en hållning som snabbt gör oss till främlingar för varandra.
 
De vanligaste konfliktkänslorna vi lider av är självhat, självtvivel och otillräcklighet. Ur dessa känslor föds rädsla för att komma andra människor nära. Vår inre röst hindrar effektivt alla chanser till närhet genom att säga: ”Det finns ingen som kan älska dig som du är.” Det vi egentligen längtar efter allra mest, blir det vi minst av allt drar till oss. Likt en självuppfyllande profetia hindrar vi andra människor från att komma oss nära.
 
Självömkan tar lätt överhanden och skapar en uppgiven livshållning. Vi avskärmar oss från andra människor, och hoppas samtidigt att vi ska få vad vi behöver!
 
Om du vill attrahera människor - utveckla dina grundläggande mänskliga egenskaper omtanke, empati, förståelse, godhet och generositet. Detta är vad äkta attraktionskraft handlar om. Det finns ingenting som utövar en starkare attraktionskraft än oaffekterad mänsklighet.
 
Lägg alla falska idealbilder åt sidan och inrikta dig på att vara mänsklig, istället för att försöka framhäva sådant som egentligen inte är du. Snällhet är tyvärr en underskattad egenskap, som vi borde vårda och utveckla hos oss själva i mycket högre utsträckning!
 
För att komma ur känslan av ensamhet är första steget att våga erkänna ditt behov av närhet till andra människor. Närhet skapar vi enklast genom att börja hjälpa och ge uppmärksamhet till andra människor. Det enda som krävs för att vi ska dra människor till oss och knyta band med dem, är att vi bryr oss om varandra i tanke och handling.
 
Bygg alltså på dina inre, mänskliga kvaliteter och inrikta uppmärksamheten mer mot andra människor. Det är när vi fastnar i självupptagenhet och egofixering som livet blir tomt och meningslöst.
 
Ta för vana att alltid fråga dig själv: ”Hur kan jag hjälpa till?” istället för: ”Vad tjänar jag på det?”. Uppmärksamhet, tid, kärlek, uppmuntran och omtanke är det värdefullaste du kan ge till andra människor.
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel