Skribent: Petra Carlsson
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2012-06-26
Uppdaterad: 2015-07-18

På spa i Toscana

I Toscana finns en skön spakultur med anor och atmosfär. Ur underjorden väller vattnet fram ur varma källor, som redan etruskerna och de gamla romarna fann bot och välbehag ur. Turen går till ett par kurorter mellan Florens och Pisa.
 
Jag lämnar havet i Marina di Pisa, badorten med härliga vita sandstränder strax utanför Pisa, för att ta tåget inåt landet. Efter bara ett par stationer längs Pisa-Lucca-linjen kliver jag av i den lilla kurorten San Giuliano Terme.
Bagni di Pisa Natural Spa Resort ligger inte långt från stationen, men jag blir hämtad i en av hotellets bilar. Den svala luftkonditioneringen brusar svagt när vi sakta åker genom samhället.
 
Den varma eftermiddagssolen får fasaderna på stenhusen i byn att skimra i varma gula och rödaktiga toner. Palmer ger skugga över torgen och trottoarserveringarna, där människor stannat upp för svalkande drycker.
Jag har kommit för att tillbringa ett dygn på ett spahotell som är inrymt i en anrik herrgård från 1700-talet. En gång var den storhertigen Francesco di Lorenas sommarresidens.
 
Insvept i grönska ligger det gula stenhuset på höjderna ovanför Pisa, med de toskanska gröna kullarna klättrandes vidare bakom hotellet. Berömda arkitekter och designers färdigställde för bara några år sedan hotellet, där det nu är möjligt att se återspeglingar av Bagni di Pisas guldålder.
 
Under 1700-talet blev platsen en oas för avkoppling och välbehag. Vid sidan om kroppsbehandlingar och bad, tillbringade den tidens uppsatta politiker och kulturpersonligheter tiden i spelrum och danshallar. Europeiska högheter, som vår svenska kung Gustav III, var en av dem som fann njutning här.
 
Det är som att kliva in i en annan värld. Vackra takmålningar, pelare, valv och blomsterarrangemang får en att bara vilja glida ner i de röda sammetssofforna och bara sitta still och se sig omkring. Sviterna i två våningar har 1700-tals fresker i taket. Golv och väggar i badrummen är av marmor och toskansk terrakotta.
 
Efter att ha mumsat i mig några jordgubbar från fruktfatet i min svit, byter jag om till den vita frottébadrocken som hänger i badrummet. Jag tar hissen ner till spa-avdelningen, som breder ut sig i olika riktningar med nya överraskningar för alla sinnen.
 
Den rundade termalpoolen är inrymd i en vacker sal under turkosfärgade valv, där jag flyter omkring och bara njuter över det välgörande vattnet.
I årtusenden har det svavelhaltiga termalvattnet sprutat upp från underjorden, hållandes den behagliga temperaturen 38 grader.
 
Det var på 1100-talet som storhertiginnan Matilde di Canossa, återupptäckte hur viktiga de gamla etruskiska baden var för hälsan, och såg till att en total renovering ägde rum. Under århundradena som följde genomgick Bagni di Pisa såväl glansperioder som perioder av förfall.
 
Mycket har hänt på spafronten sedan portarna åter slog upp för ett par år sedan. Spamenyn är tjock. Det finns en uppsjö av olika massagetekniker och kroppsbehandlingar. Här kan man testa såväl watsu, vattenshiatsu, som undervattensmassage. Eller olika sorters terapi som craniosacral-, ljus- och musikterapi.
 
Själv provar jag ”Grandukes´ Hammam”, ett ångande turkiskt bad i en liten grotta med mycket hög luftfuktighet, där man alternerar mellan bad och bastu. Dolda spotlights lyser upp ytorna av sten, mosaik och vatten. Ångan lägger dimridåer. En kran droppar förföriskt med kallt vatten, som man kan ösa över sig när det blir för varmt. Denna behandling stimulerar till återbalansering av hela organismen och ger en känsla av total avslappning.
 
Efteråt får jag en timmas skön ansiktsbehandling, ”Silk thermal face”. Olika leror, örter och eteriska oljor masseras behagligt in och rengör huden, som blir silkeslen.
 
Känslan av lyx varar länge och förstärks när jag efteråt bara står i pelargången på baksidan av hotellet och ser ut över trädgården, hustaken och den nedgående solen. Och vetskapen om att en spännande fyra rätters middag väntar, när helst jag är redo, gör det extra behagligt.
Från restaurangen ser man det lutande tornet och Pisas ljus glittra i natten.
 
Följande morgon inleder jag med att i lugnt tempo sträcka på benen på en promenad upp för kullarna. En smal stig slingrar sig förbi olivträden upp till ruinen av vad som förr var ett café. Här uppe satt gärna poeterna och konstnärerna under 1700- och 1800-talen och lät sig inspirerades av det sköna landskapet.
 
Själv stannar jag en stund och låter ögat svepa över naturen och staden långt borta, innan jag går ner till en storslagen frukostbuffé. Jag slår mig ner i skuggan under ett parasoll. Det engelska paret vid bordet bredvid berättar att de redan tillbringat en dryg vecka här på Bagni di Pisa. Varje dag gör de utflykter: till havet, till vingårdar eller till spännande städer som Florens, Siena och Lucca, som ligger inom några mils avstånd.
 
Det finns så mycket att se och uppleva i Toscana. Om man fortsätter åt nordost, kommer man till Dimmornas dal (Valdinievole). Här, väster om Florens och Pistoia, har flera kurorter vuxit upp kring de underjordiska strömmar och källor som finns i området. Monsummano Terme, dit jag är på väg, är en av dem.
 
Vid foten av Monsummano, omgiven av en lummig park, ligger villan från 1800-talet som byggts om till ett mycket vackert hotell med fresker och antikviteter i de olika sällskapsrummen.
Här bodde en gång poeten Guiseppe Giusti. Det var i mitten av 1800-talet man fann den underjordiska grottan som badanläggningen är uppbyggd kring.
Jag blir varmt välkomnad, inte bara i receptionen utan också i de underjordiska gångarna, som jag ger mig ner i efter att ha duschat och blivit tilldelad en vit kimono.
 
Grottan är uppdelad i olika kammare, och ju längre in jag går bland stalaktiter och stalagmiter, desto varmare blir det. I de olika sektionerna står vilstolar utplacerade. Jag börjar i Paradiso där det är runt 31 grader. Efter en stund når jag Skärselden (Purgatorio) för att till sist slå mig ner i Inferno. Här i Helvetet är det runt 34 grader och luftfuktigheten är 100 procent. Den naturliga ångbastueffekten beror på en underjordisk sjö, Lago Limbo, som konstant håller 36 grader. Ibland anordnas dykning med tuber ner under ytan för dyksällskap, men vanliga besökare får inte bada i sjön, vilket jag nu skulle känna för.
 
Det råder rofylld tystnad. Viskande röster och vatten som droppar från taket är allt som hörs. Alla är vi klädda i våra vita rockar med snöranordningar som efter ett tag får mig att tänka på tvångströjor. Med ens börjar jag se de tyst mumlande livsnjutarna i gångarna som mentalpatienter. Efter 40 minuter lämnar jag svettig infernot och ser fram emot min hydromassage, vilken visar sig vara en ganska brutal avspolning med hårda jetstrålar. Kvinnan som håller i slangen som riktas mot muskler och ryggrad ger mig direktioner: ”Ansiktet hitåt!” och efter en stund: ”Vänd dig om!” Det gröna lysrörsljuset mot de nakna kakelplattorna får mig att känna mig som medverkande i en Roy Andersson film.
 
Det känns lite som en lättnad att sträcka ut kroppen i utomhuspoolens behagliga blandning av bikarbonat, svavel, kalcium och magnesium.
På kullarna, bortom ett hav av vallmo, växer olivträd och cypresser. Runtomkring i termalpoolen sitter italienska par, vänner och familjer i sina genomskinliga badmössor.
 
Italienarna har en annan vana än oss nordbor, att söka bot på spa om de känner sig krassliga eller bara vill koppla av och ha det skönt. Den toskanska spakulturen har förevigats i underbara filmer som Fellinis ”8 1/2”, Tarkovskijs ”Nostalgia” och Michalkovs ”Svarta ögon”.
 
Många kommer till Grotta Giusti för att dra in de läkande mineralrika ångorna. En av dem som besökte grottan när den var nyfunnen, upptäckte att den ledvärk han brottats med i flera år plötsligt hade försvunnit. Folk började strömma hit för bot och läkare konstaterade de medicinska effekterna. Efter hand byggdes fler och fler behandlingsrum för dem som ville ta del av den ”mirakulösa atmosfären”. Efter flera ut- och ombyggnader har dagens moderna spa vuxit fram. Grottan har också blivit säkrare och bekvämare att ta sig runt i, men den primitiva skönheten finns bevarad.
 
Jag tillbringar ett dygn här och får ett rum som vetter mot parken. Doften av jasmin sköljer in genom de öppna fönstren.
 
På kvällen serveras fyra rätters middag med flera olika alternativ. Bland annat finns en lågkalorimeny. Den väljer inte jag. Jag äter en krämig potatis- och kikärtsoppa följd av fasan med sås gjord på Brunellovin, salladsbuffé och panna cotta. Kyparen rekommenderar en Chianti Classico.
 
Efter en lång och god måltid slår jag mig ner en stund i baren. Från flygeln strömmar tonerna av italienska schlagers. Fönster och altandörrar står öppna ut mot den sena kvällen och släpper in fågelkvitter. Utanför brinner ljuslyktor på borden, som nu är övergivna. Natten lägger sitt fuktiga täcke över den frodiga växtligheten.
 
När jag går mot mitt rum sitter hotellgäster här och var i röda sammetsfåtöljer och blå soffor i rökrum och läsrum. Höga blomsterarrangemang, tak och väggar målade al fresco, stuckaturer, höga mässingsspeglar och ornament förhöjer lyxen på det fyrstjärniga hotellet och förstärker kanske effekten som vattnet har på hälsan.
 
Jag känner mig som en prinsessa när jag nästa morgon går till den generösa frukostbuffén, där jag skulle kunnat bli sittande i timmar. Men jag har en tid att passa, för en 50 minuters svensk helkroppsmassage. Och jag vill gärna bada lite först.
 
 
 
Fakta:
Spa info:
www.bagnidipisa.com
www.grottagiustispa.com
 
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel