Skribent: Petra Carlsson
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2012-12-09
Uppdaterad: 2015-07-18

Orientaliska spa och andra oaser i Marocko

Sand, himmel, vita bergsbyar och oändliga vidder, i kontrast till myllret inne i Marrakechs och Essaouiras gränder. Marocko är ett mycket spännande land att resa i. Det är lite som att förflytta sig till sagans värld, när jag under stjärnhimmeln vaggas fram på dromedarens rygg på väg mot nattens beduinläger, eller kliver in i den varma ångan i ett vackert hammam.
 
Orientaliska spa och andra oaser i Marocko
Hundarna skäller i fjärran. Här och var hörs låga röster, när våra dromedarfösare möter människor i mörkret. Långt borta går det att skönja ljus från ett läger. Men det är inte där vi ska stanna, visar det sig när vi kommer närmare.
 
Dromedarerna ger inte det minsta tecken på att hålla in, utan fortsätter sin tålmodiga lunk i ökenlandskapet som vi knappt ser någonting av i stjärnornas matta sken. Dromedarens steg är fullt av kraft, det känns lite som att färdas på en våg.
 
Övernattning i öknen
Efter knappt två timmar hör vi musik av trummor. Det är dags att slå läger för natten. Inne i ett stort tält med mattor och kuddar på golvet, har en enkel måltid dukats upp.
 
Vi tar för oss av grönsaker, pitabröd och lamm-tajine, en traditionell marockans köttgryta som fått sitt namn efter det terrakottakärl med konformigt lock som den tillagas i. Myntatéet lenar våra torra strupar och smakar himmelskt efter den sandiga färden.
 
Trummorna, ljuset från de många gasollyktornas och den varma maten får blodet att strömma. Natten som följer är mörk, tyst och sval.
 
Jag och min reskamrat har fått ett eget tält. En fotogenlampa lyser upp så vi hittar rätt bland kuddar, filtar och liggunderlag. När vi blåser ut lågan är det becksvart.
 
Svagt gryningsljus letar sig in då jag vaknar. Nyfiket drar jag upp tältets dragkedja och blir helt förstummad. Jag vet att jag befinner mig en bra bit ut i Sahara, men synen är överväldigande sanddynor så långt ögat når och några dromedarer som håller på att lastas för avfärd.
 
En strimma sol skär igenom morgondiset när karavanen lämnar lägret. Sanden veckar sig likt en enorm havsbotten där mindre vågor dragit fram, och skiftar i olika ockra- och umbratoner. Vidderna är magnifika. Åt ena hållet reser sig berg i fjärran.
 
Utanför ett av tälten, som ligger i cirkel, ångar en kittel med vatten till morgonens te. En känsla av ursprunglighet tar tag i mig. Marocko är verkligen ett kontrasternas land.
 
Det har bara gått ett par dagar sedan vi landade i Agadir, Marockos största badort där de flesta charterturister hamnar - och stannar kvar. Själva vill vi se så mycket som möjligt av landet under den vecka vi är här och bestämmer oss, efter att ha utforskat stranden, att redan dagen därpå ge oss i väg ut på landsbygden.
 
Arganolja - en marockansk juvel
Vi kommer överens om en rutt med en chaufför, som kommer och hämtar oss tidigt följande morgon. Öster om Agadir tar den stora Sousslätten vid. Apelsin- och citronlundar avlöses av områden bevuxna med knotiga träd med enorma trädkronor. I träden klättrar märkligt nog getter.
 
Det är arganträd, berättar chauffören. Getterna äter frukten, vars kärnor innehåller frön som används för att framställa en mycket hälsosam olja. Träden växer vilt enbart här i sydvästra Marocko.
 
I närheten av den gamla befästa staden Taroudant stannar vi vid en liten fabrik där arganolja framställs. Några kvinnor sitter på golvet och arbetar. Fröna rostas över en öppen eld, för att sedan stötas i en mortel så att de exklusiva dropparna kan utvinnas.
 
Oljan, som är rik på vitamin E och polyfenoler är antiinflammatorisk och mycket vårdande för huden, den kan också användas i matlagning.
 
På vägen mot Sahara passerar vi flera befästa berberbyar. Trappor leder upp till dessa kasbor, som ser ut som sandslott där de klättrar på bergssluttningarna med sina tjocka murar och karakteristiska vakttorn, vackert utsmyckade genom utskurna geometriska mönster.
 
Byggnaderna är tillverkade av pisé, en blandning av lera, grus och halm, ett material som gör att de smälter in i det omgivande landskapet. Bara ytterdörrarna bryter av i klara färger.
 
Med vackra berbersmycken om halsen, efter ett besök i en liten konsthantverkbutik i den lilla oasstaden Agdz, går färden vidare genom Draadalen.
 
I den mestadels torra dalen har små oasstäder vuxit fram med stora lundar av dadelpalmer. Vattnet, som också möjliggör frukt- och grönsaksodlingar, kommer från floderna som rinner ner från bergen eller från underjordiska källor och leds genom intrikata kanalsystem och dammar som underhålls mycket noggrant. Intrycken är många.
 
Frodig grönska och snötäckta berg
Efter natten i Sahara gör vi uppehåll i Zagora, en livlig stad med flera hotell och restauranger, lite av en sista utpost i civilisationen, där resenärer fyller på förråden inför sina ökenfärder. I en mattaffär bjuds vi på myntaté medan vi lär oss mer om de olika färgerna och symbolerna i de olika berberfolkens vävteknik.
 
Ökenlandskapet byts ut mot stenlandskap, när vi färdas i Höga Atlas. På Atlasbergens toppar ligger snö. Ju längre ner vi färdas på serpentinvägarna, desto grönare blir landskapet. Terrasserade odlingar och vita bergsbyar omger oss. Ett lätt regn faller över aprikoslundar och mandelträd, innan vi fram mot kvällen når låglandet i Marrakech.
 
Vi håller oss i La Palmeraie, det lugna området bland palmlundarna, en halvmil utanför stadskärnan. Sagokänslan infinner sig på nytt, när vi kommer till hotellet, som snarare är ett palats. Arkitekturen är inspirerad av moriskt 1300-tal med tinnar, valv, ornamenterade pelargångar och rektangulära bassänger.
 
Ksar Char-Bagh är som ett vattenpalats med sitt porlande, strömmande vatten både inne och ute i trädgården, där en liten bäck ringlar fram mellan fikon-, oliv- och citronträd. Char-Bagh betyder ”den fundamentala länken mellan vatten och liv”, och efter ett besök i hotellets hammam, förstår jag till fullo innebörden.
 
Det dunkla, varma rummet håller 50 grader och är byggd i ottomansk arkitektur med välvda former och mörkröd marmor.
 
Orientalisk masage
Efter två långa dagars bil- och dromedarfärder är det underbart att få lägga sig på en varm marmorhäll i den hundraprocentiga luftfuktigheten, bli skrubbad mjukt och omsorgsfullt, för att sedan glida ner i det varma vattnet där vita kronblad guppar på ytan.
 
Nybadad är det bara att ta några steg till ett angränsande rum där jag blir omstoppad av en massör. Innan hon påbörjar den orientaliska massagen med närande arganolja, sjunger hon lågt. Det är mycket rogivande och ger känslan av att vara totalt omhändertagen.
 
Efter en natt i tält, är harim-sviten en hägring. Rosenknoppar ligger utspridda över bordet framför den öppna spisen, där ett fruktfat dukats fram. Harim är gammal persiska och innebär en liten lägenhet i ett palats.
 
På kvällen blir vi serverade middagen i en privat lounge marockanska specialiteter i något ny tappning, som kyckling inkokt i hö med olivmarmelad, till rätterna serveras marockanskt vin från Argandalen, därefter franska desserter och kaffe.
 
Efter två nätter i palmlundarna, flyttar vi in i medinan. Villa des Orangers är ett femstjärnigt hotell man lätt skulle kunna gå förbi utan att upptäcka. Det ligger granne till en mopedverkstad. Bara två små apelsinträd i krukor utanför porten gör att det skiljer sig från de övriga affärslokalerna längs den bullriga gatan.
 
En röd matta leder fram till receptionen och sedan kliver man in i en ny värld: En oas av sofistikerat lugn och skönhet, med en air av den gamla världen.
Det traditionella marockanska palatset byggdes på 1930-talet kring flera små innergårdar och har stilfullt renoverats för att under de senaste tolv åren fungera som lyxigt boutiquehotell.
 
Små cafébord är utställda kring en fontän med omgivande apelsinträd. Längre in ligger en rektangulär pool, runt vilken man kan sitta och njuta solen, eller dra sig in i skuggan under ett valv eller i små mysiga pelargångar och gallerier.
 
Inne i ombonade rum kan man ta en drink och sitta och spela schack, eller slå sig ner vid brasan och titta i intressanta fotoböcker. Även måltiderna serveras i de olika vardagsrummen. Det är bara att välja vad man vill äta av de utsökta rätterna från menyn, en mix av franskt- marockanskt och medelhavskök.
 
Alla rum är individuellt inredda i marockansk stil. Sviten vi bokat är något alldeles extra, med en blandning av kolonial nordafrikansk och modern inredning i olika naturmaterial. En trappa upp har vi vår privata takterrass, dit vi beställer upp lunchen.
 
I fjärran, bortom minareter, paraboler och palmer, kan man skönja Atlasbergens snötäckta toppar.
 
Det är bara drygt fem minuters gångavstånd till det stora torget, Jemaa el-Fna, hjärtat av Marrakech, där ormtjusare, sagoberättare, musiker, dansare, magiker, frukt- och vattenförsäljare trängs om uppmärksamheten.
 
Fram till 1800-talet var torget en plats där man halshögg dödsdömda fångar. Huvudena saltades och hängdes upp på stadsportarna till allmän beskådan, får vi höra. Det är svårt att tänka nu, när torget fullkomligt vibrerar av liv.
Efter några timmar i sorlet inne i soukernas myller är det skönt att ha nära hem till vår vackra palatsträdgård.
 
Även Villa des Orangers har sin lyxiga spaavdelning som jag besöker dagen därpå. Efter inledande skrubb med svart rasullertvål i hotellets hammam, får jag en avslappnande massage.
 
Sent på eftermiddagen tar vi taxi till Essaouira vid Atlantkusten, två timmars resa rakt västerut från Marrakech. Essaouira blev en omtyckt destination redan på 1960-talet, då hippies, filmare, konstnärer och musiker – bland andra Jimi Hendrix - besökte staden.
 
Ännu ett hammam
Det har hunnit bli mörkt när vi släpps av och en man med en handdragen kärra tar vår packning in i den muromgärdade medinans smala gränder.
Vi har inte bokat något hotell, men det vimlar av mysiga riader att bo på, privatägda före detta palats med rum som ligger runt en vacker innergård, oftast med en fontän i centrum.
 
Det finns också hotell längs den långa, breda sandstranden, men det är mysigare att bo inne i den vita stadens färgstarka gränder, där bröd- och kryddförsäljarna drar omkring med sina vagnar och där man slår sig ner på ett torg och tittar på folklivet och dricker en espresso, medan kakförsäljare bjuder ut sina varor runt borden.
 
Här ligger souker, gallerier och butiker som säljer tavlor, silversmycken, kryddor, mattor och olika läderarbeten. Essaouiras vindlande gränder har stått kuliss till flera filmer, bland annat Orson Wells ”Othello” och svenska ”Jerusalem”.
 
Det är en levande stad med pulserande kvartersliv där turismen inte tagit över, populär bland såväl konstnärer som vindsurfare. I hamnen flockas fiskare och båtbyggare och det finns läckra fiskmarknader där man kan få just den fisk man pekar ut tillagad på det sätt man vill.
 
Själva väljer vi fiskmarknaden inne i ett bostadsområde i medinan. I bostadskvarteren ligger också flera hammam. Här är det betydligt enklare - och billigare - än på de lyxvarianter vi tidigare besökt. Hit går kvarterets invånare för att ta sitt kvällsbad.
 
Jag går ensam till kvinnornas hammam och blir ledd vid handen in i ett vitkaklat ångande rum, där ömsom varmt, ömsom iskallt vatten hälls över mig, innan jag – trots avvärjande gester – får den nysolade huden skrubbad, betydligt bryskare än jag blivit van vid.
 
 
Fakta:
Tips på riktigt bra boende i Marrakech:
www.villadesorangers.com
www.ksarcharbagh.com
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel