Skribent: Petra Carlsson
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2015-01-21

Slow food & slow fashion - Tid att njuta av såväl mat som mode

Långsamhetens lovsång hörs allt starkare efter decennier där allt gått i raketfart. Nu när den mer eftertänksamma livsstilen äntligen börjat prisas av allt fler, kan man ifrågasätta vad vi egentligen skulle göra av all ”vunnen” tid.
 
Slow food & slow fashion - Tid att njuta av såväl mat som mode
För det ger ju inte större livskvalitet att leva på snabbmat för att hinna pressa in ytterligare någon aktivitet. Är, när allt kommer omkring, inte livskvalitet den vardagliga njutningen?
 
Att må bra i kropp och själ genom vad vi stoppar i oss – och även in oss i? Begrepp som slow food och slow fashion har börjat överrösta snabbmatskedjornas och trendskiftenas slit och släng-filosofi.
 
Slow food och slow fashion
Slow fashion har inspirerats av den mer kända slow food-rörelsen och båda är reaktioner mot att allt ska gå så väldigt fort. Slow fashion är för kläder och design vad slow food är för den kulinariska upplevelsen: God, ren och rättvis.
 
För gourmeter såväl som för designers står konceptet för kvalitet och smak.
Slow fashion innebär att du kan se fantasisk ut och samtidigt känna dig hundra procent ren i samvetet, menar Malmö-baserade designern Jane Wikström, som länge varit anhängare av ett mer hållbart mode.
 
Redan när Jane Wikström började designa kläder på 1970-talet, reagerade hon mot att kollektionerna skulle bytas ut helt varje säsong. Så hon började tillverka baskollektioner som kunde kombineras från år till år, som gick att komplettera med nya modeller.
 
På den tiden var hon inte så insatt i riktigt hur giftig textilindustrin var. De flesta av oss såg nog bomull som ett rent naturmaterial, snällt mot huden. Men bomull är den mest besprutade grödan i världen. Cirka hälften av de kemikalier som används i jordbruket världen över används vid odling och förädling av bomullsfibrer.
 
Kemikalier används i hela produktionskedjan från odling till blekning, färgning och efterbehandling av tyget. Något som drabbar såväl miljö som människor som arbetar på fälten och i tillverkningsindustrin. Likaså, om än i mindre skala, de som bär kläderna.
 
Ekologisk bomull och hampatextil
I drygt tio år har Jane Wikström engagerat sig för att ta fram nya fibrer som utvecklats för att vara snällare både mot oss människor och mot naturen. I sin kollektion har hon inte enbart ekologisk bomull utan också en kvalitet som är en blandning av återvunna läskflaskor och ekologisk hampa. Hon kallar tyget "hampa/fanta".
 
- Det påminner om jeanstyg och blir precis så där mjukt och skönt ju mer man tvättar det.
 
Polyesterfibern märks inte, menar hon, utan är inblandad för att göra kvalitén slitstark. Att återvinna syntetiska material, som till exempel PET-flaskor, för att göra syntetfiber är ett sätt att spara på oljan.
 
Tekniken att använda hampa som textil är inte ny. Den har funnits i 200 år, men fick en renässans när Georgio Armani började använda den i sin kollektion.
 
Den är betydligt miljövänligare än bomullen, som behöver mer vatten. Det går åt tusentals liter vatten för att få fram ett kilo bomull och i många länder krävs konstbevattning. Exempelvis har 85 procent av vattnet i Aralsjön torkat ut, mycket på grund av bomullsodling. De resterande 15 procenten är två gånger så salt som havsvatten.
 
Hampan är tålig och behöver inte några jordbrukskemikalier och den växer betydligt snabbare. Nu för tiden vet de flesta att ekodesign är långt ifrån beige och att snitten är ritade av många nyskapande designers. Men att det finns ekologisk odlad bomull som redan när den växer på plantan har alla möjliga färger, är nog inte allmänt känt. En stor miljövinst, eftersom det kemikaliekrävande infärgningsmomentet kan slopas.
 
- Man mår bra i själen när man vet att kläderna är tillverkade på ett sådant sätt att varken människor eller miljö far illa, menar Jane Wikström.
 
Ekologiskt och etiskt
Det finns flera designers och klädföretag som tillverkar ekologiskt och etiskt hållbara kläder, som för den skull inte ger avkall på kvalitet och snygg design.
Ett som var tidigt ute var svenska Dem Collective, som grundades 2004 av Annika Axelsson och Karin Stenmar, De har lyckats visa att denna inställning också kan vara ekonomiskt lönsam.
 
Dem Collective syr upp sina kollektioner på Sri Lanka, där företaget driver några mindre syfabriker. Inte för att lönerna är lägre – Dem Collective betalar nästan tre gånger den lagstadgade minimilönen - utan för att ge arbetstillfällen till en fattig befolkning.
 
Den senaste fabriken ligger i en by som drabbades hårt av tsunamin. De flesta av männen var fiskare och sveptes med av jättevågorna. Kvar lämnades kvinnorna att hitta försörjning för sig och sina barn.
 
Än så länge är det bara mellan en och fem procent av all bomull som framställs ekologiskt. Men eftersom allt flera designers väljer detta material, kommer den ökade efterfrågan att leda till en ökad ekologisk produktion.
 
Numera har även de större butikskedjorna, som H&M och Kapp Ahl, ett ekologiskt sortiment och det finns till exempel eko-jeans från de flesta stora tillverkare, som Levis, Crocker, och Replay. Det finns till och med ekologiskt framtagna gymnastikskor.
 
Det hållbara modet inkluderar ju också 2nd-hand-kläder, som är långt ifrån slit och släng. När kläder bärs generation efter generation kan man verkligen tala om slow fashion.
 
Slow food
Den långsamma njutningen blir kanske än mer tydlig när det handlar om gastronomi. Att umgås i gott sällskap kring en vällagad måltid och ett gott glas vin, och ha tid att uppleva de olika smakerna fullt ut, är sann njutning. Det är det som slow food–rörelsen värnar om.
 
Slow Food är en ideell medlemsorganisation som grundades 1989 som en reaktion mot att Mc Donalds något år tidigare öppnat sin första restaurang i Rom. Det var den italienske journalisten Carlo Petrini som höjde rösten för att folk skulle få upp ögonen för de lokala mattraditionerna.
 
Den första föreningen grundades i Bra i den italienska regionen Piemonte, där rörelsens huvudsäte ligger. Klart att det var italienarna och deras lustfyllda inställning till vällagad mat som opponerade sig mot de multinationella snabbmatskedjorna.
 
Slow food-filosofin kan sammanfattas som lugn och långsam njutning, uppskattning av goda, ekologiskt producerade råvaror, biologiskt mångfald och de lokala kökens rikedomar och traditioner. Slow food-rörelsen vill gynna de småskaliga råvaruproducenterna från att helt utrotas. Det handlar också om att ta tillvara att varje säsong har sina grönsaker, frukter och produkter.
 
Numera talar man inte enbart om enogastronomi (vin och mat), utan också om ekogastronomi. Det är nödvändigt att ha ett respektfullt förhållningssätt till naturen och miljön. Maten ska vara naturlig, organisk, etisk och så långt som möjligt lokal.
 
Idag är rörelsen världsomspännande och har 100 000 medlemmar i över 130 länder. Slow food-rörelsen ordnar mässor, har en egen tidning och till och med ett eget universitet i Italien. Rörelsen upprätthåller också nätverket Terra Madre som främjar och för samman matkulturer från olika håll i världen.
 
Många restauranger världen över har anslutit sig till slow food-konceptet och tar god tid på sig när maten tillagas. De använder inga halvfabrikat utan lagar allt från grunden.
 
Lika viktig är förstås måltidsdrycken, som oftast är vin. Det handlar om att ta sig tid att smaka, dofta och känna, i stället för att stressa genom måltiden. Symbolen för slow food-rörelsen är passande nog snigeln.
 
Slow food-resa i Italien
Själv följde jag med på en slow food-resa som arrangerades av Slow Food Skåne. Efter att ha närmat oss Italien med buss över Dolomiternas berg, bjöds långsamma dagar och sinnlig njutning i Veneto, Emilia-Romagna, Lazio, Toscana, Umbrien och Marche.
 
Kombinationen att färdas i stillsamt tempo, där både smakupplevelser och fantastiska vyer får tid att falla på plats är en skön upplevelse. Besök hos lokala charkuterister, ostmakare, vinodlare, grappatillverkare och andra småproducenter, avlöstes av timslånga restaurangbesök över lokala specialiteter.
 
Huvudmålet var Umbrien, där vi var med om det historiska ögonblicket då världens första Linderödsprosciutto kunde smakas av. För att rädda arter och raser som hotas av utrotning har Slow Food skapat The Ark of Taste för produkter värda att bevara. Linderödsgrisen är en av dem.
 
Ett sätt att få upp ögonen för arten är att låta den tala till våra smaklökar. Därför hade överskottsgrisar från Fredriksdal i Helsingborg hängt på lufttorkning nere i Umbrien under tio månader.
 
I den lilla charmiga staden Amelia i det gröna, bergiga Umbrien, avnjöt ett femtiotal svenskar och italienare denna unika cross-over mellan våra länders matkulturer. Stadens borgmästare närvarade vid det speciella tillfället, liksom en upprymd ordförande för Slow Food Skåne, Annette Nilsson, som brunnit för projektet - och räknat månaderna till prosciutton kunde smakas av.
 
I glasen flödade rött vin från en lokal vinodlare och borden hade förstås dukats upp med en massa goda italienska tillbehör. Och visst var Linderödaren god. I framtiden är det tänkt att skinkan ska lufttorkas i Skåne enligt umbrisk tradition.
 
Linderödssvinet är en av de 300 arter som får stöd av Slow Food Stiftelse för Biologiskt mångfald. En annan är den toskanska grisen Cinta Senese, som vi också passade på att prova, i olika charkprodukter, hos en lokal uppfödare i bergen norr om Florens.
 
I Italien tillverkas massor av läckerheter av grisen salame, pancetta, spalla cotta, coppa, fiocchetto, parmaskinka och culatello är bara några exempel. Här får grisarna gå och böka fritt bland kastanjer och ekollon för att få den rätta smaken. Det finns en lång tradition av tillredning av olika delar. Mest utsökt lär den övre delen av låret vara.
 
I den lilla byn Le Roncole, i Emilia Romagna, stannade vi på ett litet charkuteri som ligger granne med huset där Giuseppe Verdis föddes. Här tillverkas bland annat en av Italiens mest uppskattade charkprodukter, Zibello Culatello, som görs just av övre delen av grislåret med en speciell teknik som är ett äkta hantverk.
 
Ju mer insikt man får om vilket genuint hantverk det är och hur mycket mänskligt engagemang som ligger bakom produkterna, desto mer närvarande är man i avsmakningen. Då kan man verkligen uppskatta alla de olika smaker en måltid rymmer. Maten såväl som vinet. Och det finns det tid för på den här typen av resa, i sakta mak mellan Italiens framstående matregioner. Och numera, när jag är ute och reser på egen hand, håller jag ögonen öppna efter skylten med snigeln.
 
Fakta:
Lästips:
Slow Food - gott, rent och rättvist, av Carlo Petrini (Agerings bokförlag)
 
Länkar till god, ren och rättvis mat runtom i världen hittar du på:
www.slowfood.com
 
Fler länkar:
På Naturskyddsföreningens hemsida, www.snf.se, hittar du en förteckning över butiker i hela Sverige som säljer ekologiskt tillverkade kläder. På nätet finns bland annat:
 
www.demcollective.com
www.swedenorganics.com
www.janewikstrom.com
www.kuyichi.com
www.framtiden.a.se
www.miljoklon.se
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel