Skribent: Petra Carlsson
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2015-07-26

Tryckvågsbehandling - effektivt mot hälsporre

Många drabbas av hälsporre kvinnor något oftare än män och det är vanligare när man kommit över 40-strecket. Men det är inte något vi talar så mycket om. Vi förstår ofta inte vad det är och hoppas att det ska gå över av sig självt. Det gör det också – men det tar tid, ofta upp till ett år eller längre, och innan dess har vi kanske börjat felbelasta kroppen för att avlasta foten. Det finns dock effektiv hjälp - ett sätt är att ta till pistol.
 
Tryckvågsbehandling - effektivt mot hälsporre
Anna Chevallay är legitimerad sjukgymnast och har jobbat mycket med fotproblematik av olika slag. Jag träffar henne en förmiddag på Fysioteamet utanför Ängelholm, dit jag själv sökt mig för ömheten jag haft i ena hälen under några månader.
 
Smärtan kom, som den ofta gör, helt utan förvarning. Det gjorde plötsligt väldigt ont i hälen när jag steg ur sängen en morgon – och det gick inte över.
 
Anna är en av relativt få sjukgymnaster i landet som använder sig av tryckvågsbehandling, en metod som visat sig mycket effektiv mot hälsporre och andra seninflammationer.
 
Bredvid britsen i mottagningsrummet står maskinen till vilken en sorts pistolliknande apparat i plast är kopplad. Radial Shockwave Therapy, är en ganska ny fysikalisk behandlingsmetod som innebär att en serie högenergetiska tryckvågor skickas genom den pistolliknande apparaten in i området som ska behandlas.
 
Tejpning av foten
Men innan jag får testa den har Anna valt att tejpa min fot för att först se om det kan hjälpa. Vid första besöket här fick jag kliva upp på ett glasbord med speglar, som visade hur jag belastade fötterna, så att Anna kunde dra slutsatser om hur hon bäst skulle kunna hjälpa mig.
 
Att tejpa upp ett valvstöd för att senare, om det gjort någon skillnad, göra skoinlägg som stöttar upp fotvalvet, är ett traditionellt sätt att avhjälpa problematiken. Det blir både billigare och mindre smärtsamt för patienten, om det fungerar. Nu är det inte så. Smärtan har inte gett med sig ett dugg.
 
Från en hylla plockar Anna ner en anatomisk modell av en fot och börjar förklara. En plantarfasciit, som är det medicinska namnet för hälsporre, är en inflammation i senplattan under foten.
 
Den beror på en överbelastning i senplattan, ett område som sitter i den bakre delen av foten, vid infästningen på hälbenet. Det kan bero på att man går med dåliga skor eller att man ökat träningsdos och springer mycket. Ibland är det faktiskt så att den bara kommer, förklarar hon.
 
- Min uppfattning är att det beror på att man inte är tillräckligt stark i vävnaden under foten. Foten är ju konstruerad för att klättra i träd och gå barfota på sviktande underlag. Våra fötter är inte gjorda för att alltid gå i skor, på asfalt eller stengolv. Foten är gjord för att jobba, man ska kunna knipa med tårna, klättra och ta sig fram.
 
Försvagning vanlig orsak
Anna menar att eftersom vi inte använder foten på det sättet längre, får vi en försvagning under foten som helhet, en försvagning som ofta resulterar i en överbelastning när man på sommaren sedan hoppar i sina flip-flop efter att ha gått i rejäla kängor som gett stöd runt hälen och gett stabilitet genom att vara uppbyggda i hålfoten.
 
- Många klarar inte av den skillnaden och får ont när belastningen ökar på strukturerna i foten. Det är kanske inte så att man bara får en plantarfasciit, man kanske får andra typer av problem, med hälsenan eller problem i framfoten av olika slag, just från stöd till inget stöd på en svag fot.
 
Men varför kallas det hälsporre?
- Ibland röntgar man foten vid plantarfasciit och då kan man hos vissa se att det bildats en liten utväxt ifrån hälbenet, en liten spets eller sporre kan man säga. Det är resultatet av den här överbelastningen. När det sliter och drar i senplattan får man en avlösning av benhinnan och då blir det ett tomrum mellan benhinna och ben som benet känner av och då växer ben efter för att fylla ut tomrummet, förklarar Anna.
 
En av behandlingsmetoderna är fotgymnastik.
 
- Eftersom detta är ett överbelastningsfenomen tror jag att foten mår bra av att stärkas. Det kan man göra genom olika övningar som att knipa med tårna och göra olika balans- och styrkeövningar.
 
Tryckvågsbehandling startar självläkning
I de fall där varken träning eller tejpning räcker använder man andra metoder en av dem är tryckvågs- eller stötvågsbehandling som den också kallas, som behandlar det affekterade området.
 
- Man behandlar infästningen mot hälbenet med slag eller pulsationer, en helt mekanisk behandling som är icke inversiv. Man sticker alltså inte in något under huden utan apparaten jobbar utanpå huden.
 
Anna menar att metoden passar allra bäst för de patienter som haft ont ett tag, de som kommit till den kroniska fasen då kroppens naturliga läkningsmekanismer har slutat vara aktiva, något som ofta sker efter tre månader ungefär. Men de behandlar ibland även patienter som haft ont lite kortare tid.
 
De högfrekventa tryckvågsslagen tränger ner och in i den skadade vävnaden och framkallar en inflammationsliknande reaktion. Kroppen reagerar på detta med en ökad blodcirkulation och ämnesomsättning i och runt skadeområdet, vilket stimulerar kroppens självläkande förmåga.
 
Tryckvågorna bryter också ned vävnad och förkalkningar. Ofta ger det en direkt smärtlindrande effekt och därmed bättre rörlighet. På så sätt undviker man ytterligare skador genom att man inte börjar snedbelasta kroppen och använda den fel på grund av smärta.
 
En behandling tar cirka fem till tio minuter och vanligtvis kan det räcka med tre till fem behandlingar. Flera idrottare på elitnivå har effektivt behandlats med tryckvågor av detta slag.
 
- Man behandlar först tre gånger med en veckas mellanrum ungefär, efter det låter man foten vara i fred i cirka fyra veckor, för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig den här nya cirkulationsökningen och starta läkningsprocessen. Sedan får man komma hit igen och då ser man att antingen är man bra eller förbättrad, då behövs kanske ingen ytterligare åtgärd. Hos vissa får man fylla på med en eller två behandlingar till. Ibland är det en kombination av olika behandlingar, både tejpning eller inlägg och tryckvågsbehandling, berättar Anna.
 
Finns inga superkurer
Hon har hållit på i drygt fyra år med tryckvågsbehandling och tycker att hon har goda resultat.
 
- Alla blir ju inte bra, det finns inga underkurer och supermetoder. Men 70-80 procent svarar positivt på den här typen av behandling och blir förbättrade eller bra.
 
Anna behandlar inte enbart fötter utan även tennisarmbågar, hopparknän, löparknän, en del axlar och hälseneproblem.
 
Själva behandlingen går på djupet och det känns, ibland är det som det drar nästan krampaktigt upp mot hälsenan. Det är väldigt mycket kraft i de här 2-3000 slagen, kan jag konstatera efter första erfarenheten.
 
Behandlingen är intensiv, så kan den också ge snabba och bestående resultat.
Största anledningen till att inte fler erbjuder tryckvågsbehandling – trots de goda resultaten – är att utrustningen är relativt dyr i inköp, tror Anna.
 
- Det finns en hel del studier som är gjorda som visar goda resultat och det är min erfarenhet också.
 
Finns det några som helst biverkningar?
- Det man kan se ibland är att man kan få någon blånad, beroende på var man behandlar, som ett blåmärke. En del får ont dagarna som följer närmast behandlingen. Men det lägger sig ganska fort. I övrigt är den biverkningsfri. Det gör förstås ont medan man behandlar. Det sämsta som händer är att det inte händer någonting.
 
Tyvärr var det så för mig.
 
Andra behandlingsformer
Förutom fysisk träning, tejpning/inlägg och tryckvågsbehandling kan hälsporre behandlas med kortisoninjektioner, akupunktur och kirurgi. Anna har tidigare behandlat en del patienter med akupunktur.
 
- Akupunktur är ju också cirkulationsökande och har en smärtstillande effekt. Men det är inte så trevligt eftersom man måste sätta nålar i fotsulan, och bara det konceptet gör att många backar innan man ens har kommit så långt, säger Anna med ett leende.
 
Sedan hon började med tryckvågsbehandling kan hon konstatera att den har så mycket bättre effekt mot hälsporre att hon inte längre jobbar med akupunktur på just de patienterna.
 
- Kortisoninjektioner används ibland av allmänläkarna, ibland av ortopederna. Men det ska ges med försiktighet för man vet att kortison har en vävnadsförsvagande effekt. Och kortison har ju en del biverkningar också. Plus att det är inversivt man måste ju sticka hål och då finns alltid en risk för bakterier. Så jag skulle ha provat med tryckvågsbehandling först och tagit kortison som sista utväg.
 
Anna berättar också att några av de patienter som kommit till henne som provat kortison mot hälsporre har berättat att de fått känning igen efter några månader efter att först varit smärtfria.
 
- Kirurgi för hälsporre är inte särskilt vanligt alls, men det kan göras, avslutar hon.
 
En som blivit helt bra efter sin behandling är löparen Thomas Fritz, som utsätter foten för stor påfrestning. En kombination av tejpning, inlägg, fotgymnastik och tryckvågsbehandling har gjort att han åter kan springa sina långdistanser, vilka hälsporren satte stopp för i början av året.
 
Thomas hade under ett par månaders tid ökat sin träning från 30-40 kilometer i veckan till 50-60 kilometer i veckan, för att ställa upp i ett ultralopp på Lidingö i maj, berättar han när jag ringer upp.
 
Dagen efter ett långpass på isigt underlag kunde han knappt gå. Efter att först trott att det var en stukning, började han så småningom misstänka hälsporre och sökte sig till Fysioteamet, där han behandlades tre gånger med tryckvågor av Anna Chevallay, berättar han. Han fick avstå sin plats i loppet, men är tacksam för det professionella mottagandet han fick på kliniken och att han nu kan springa flera mil igen.
 
- Uppföljningen var sanslöst bra.
 
Fakta:
Tryckvågsbehandling:
Tryckvågsbehandling har visat mycket goda resultat på: musarm, tennisarmbåge, golfarmbåge, skulderproblem, kalkaxel, ont i höften, löparknä (ont över knä), hopparknä (ont under knä), smärta i hälsenan/ akilles och belastningsskador under foten/ hälsporre.
 
Att tänka på/kontraindikationer:
Kortisoninjektioner ska inta ha getts inom loppet av den senaste månaden före en tryckvågsbehandling.
 
Undvik behandling vid:
Tendenser till blödningar och störningar med blodkoagulering och tillhörande medicinering, Hjärt- och cirkulationsrubbningar, akut inflammation i behandlingsområdet, cancer, graviditet.
 
Hitta klinik för tryckvågsbehandling (inte alla finns listade här, hör med din vårdcentral):
www.ergomove.no (Klicka på svenska flaggan så visas svenska kliniker.)
Fysioteamet, Ängelholm: www.fysioteamet.se
Ortomed, Göteborg, http://ortomed.se/tjanster/stotvagsbehandling/
Boka tid online: www.skadekompassen.se/vardgivare/behandlingsmetod/stotvagsbehandling-2/
 
Hälsporre
Vid hälsporre gör det framför allt ont då du tar de första stegen på morgonen och/eller efter vila. Det blir ofta värre ju mer du belastar foten under dagen.
Symtomen kan variera ganska mycket från lättare obehag till en kraftig brännande smärta som gör det omöjligt att gå längre sträckor. Du kan även ha ont i vila och när du trycker på hälen.
Smärtorna blir värre när du går på hårt underlag och om du under en längre stund bär något som är tungt.
 
De allra flesta hälsporrar läker ut inom sex till nio månader. I några få fall övergår hälsporren till att bli en kronisk inflammation som kan vara svårbehandlad. Men prognosen är god på lång sikt.
 
Så kan du förebygga hälsporre:
• Bra skor som ger stöd och har en avlastande kudde under hälen är bra för att förebygga hälsporre.
 
• Att stretcha vadmuskeln kan ha effekt. Stå med främre delen av foten på nedersta steget i en trappa och tänj försiktigt hälen nedåt, vilket sträcker ut vadmuskeln.
 
•Värm upp ordentligt innan du idrottar och varva ned efteråt. Det är viktigt att stretcha muskler och leder både före och efter ett motionspass.
 
Källa: vårdguiden
 
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel