Skribent: Emelie Kalén
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2014-06-11

Den lustfyllda föräldrarollen

Familjens minsting vägrar att tvätta händerna då ni kommit hem efter sandlådelekar på förskolan. Sonen som nyss äntrat puberteten spelar tv-spel sent in på natten och tonårsdottern struntar i att göra läxorna och trotsar utegångsförbudet. Som förälder genomgår du många olika konflikter under barnets uppväxt.
 
Den lustfyllda föräldrarollen
Klockan är långt efter middagstid. Med jäktade rörelser dukar du matbordet, rör om i grytan och skär upp färgglada grönsaker som hastigt förpassas från skärbrädan till salladsskålen. En snabb blick på klockan och bekymmersrynkorna vilar på rad i pannan.
 
En auktoritär order om att infinna sig i köket för att äta middag strömmar genom munnen. På golvet i hallen sitter femåringen med trilsken min och ropar bestämt att ytterkläderna tänker han minsann inte klä av sig. Efter flera minuters gräl suckar du uppgivet, går ut till hallen och snörar av skorna samtidigt som barnet frustrerat skriker.
 
Som förälder hamnar du lätt i konflikter dagligen. Och visst kan det bli riktigt påfrestande.
 
– Vi har en bild av att man som förälder måste leka, sätta gränser och avstå från att skälla. Vi ser det som en roll som man ska spela på ett visst sätt. Men så fort vi försöker spela någon annan än den vi är uppstår det problem då barnet märker att föräldern inte är sig själv. Istället gäller det att ta reda på vad som är viktigt för dig, vad som är viktigt för ditt barn och hur det kan bli bra för er båda. Givetvis handlar det också om att vara lyhörd för barnets behov och fundera över vad man vill uppnå i relationen med sitt barn, säger Petra Krantz Lindgren, beteendevetare, föreläsare och författare.
 
En del föräldrar upplever att det ibland kan vara svårt att sätta gränser. Inte alltid är det helt lätt att veta hur mycket inflytande barnet ska ha. Barn behöver känna att de är älskade och omtyckta, likväl behöver de också regler och att lära sig att följa vissa tillsägelser.
 
– Som förälder ska man se till att barnen får det som de behöver, vilket kanske inte alltid råkar vara det som de vill ha. Jag drivs av en längtan efter likvärdighet mellan barn och föräldrar. Våra behov är lika mycket värda men vuxna har och ska ha mer makt. Det handlar om ömsesidig respekt och att få barnen att känna att de duger precis som de är. Det gör vi genom att lyssna på såväl våra egna som barnens behov, säger Petra.
 
Olika slags konflikter
Det är lätt att tro att ett bra föräldraskap är synonymt med ett konfliktfritt föräldraskap. Men det stämmer inte.
 
– Alla människor är olika och har skilda idéer. Konflikter är också en del av vuxenlivet och något som vi behöver få barnen att öva på att hantera, säger Petra.
 
Hon håller kurser, föreläsningar och bloggar om föräldraskap och barn. Gemensamt för de föräldrar som hon möter i sin yrkesroll är att de har vardagliga konflikter och tjafs som upptar väldigt mycket tid. Grälen skiljer sig åt beroende på barnens åldrar.
– För små barn handlar konflikterna oftast om bajs, mat och sömn. De vill exempelvis inte bajsa i toaletten eller äter bara en viss sorts mat. För större barn handlar det mycket om att ta ansvar hemma, som att göra sina läxor i tid och att packa gympapåsen själv. Föräldern anser att barnet borde hjälpa till mer, säger Petra.
 
Att känna höga krav på sig själv som förälder är vanligt. Petra förklarar att hon önskar att kraven inte fanns över huvud taget.
 
– Krav leder lätt till tankar som ”jag måste” eller jag borde.” Krav hör inte hemma i relationen mellan förälder och barn. Jag önskar att föräldrar skulle fundera mer över hur de vill att relationen till barnet ska se ut och vad de vill göra för att nå dit. Föräldrarollen ska vara lustfylld, inte kravfylld.
 
Självkänsla från födseln
Som förälder är det svårt att skydda sina barn från alla svårigheter som de med största sannolikhet kommer att möta under livet. Klasskamrater med bristande empati, extrema skönhetsideal, betygshets och en hård arbetsmarknad. Istället sätter många sitt hopp till självkänslan.
 
– Självkänsla handlar dels om vad jag känner till om mig själv, dels om hur jag förhåller mig till det. God självkänsla är att gilla sig själv trots att man har brister och fel. Att kunna klappa sig själv på kinden och säga ”jag duger precis som jag är”, säger Petra.
 
Men hur gör man för att lyckas ge sitt barn en god självkänsla?
Petra menar att självkänsla varken är något som föräldern kan eller behöver ge till sitt barn eftersom det är något som barnet bär med sig från födelsen.
 
– Istället gäller det att inte ta den ifrån dem. Vi föräldrar gör ibland, i all välmening, sådant som naggar barns självkänsla. Slentrianmässigt säger föräldern ”du borde veta bättre än att göra på det här viset”. Då kränker man barnet. Det gäller att berätta om sina egna behov utan att kränka. Fråga också vad som är viktigt för ditt barn, då känner barnet att det blir taget på allvar. Barn som märker att föräldern lyssnar är oftast också villig att lyssna tillbaka, säger Petra.
 
Fakta:
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel