Skribent: Catherine Rossander
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2012-08-03

Du är bäst för dina barn

Glöm det dåliga samvetet och ge dig själv belöning för att du trots allt är den bästa för ditt barn. Ett vanligt fenomen hos dagens föräldrar är den gnagande känslan av otillräcklighet för sina barn. Att man aldrig hur man än pusslar och trixar får tiden att räcka till. Förutom sunt förnuft finns det dock tips, råd och riktlinjer man kan tänka på för att ge sina barn en så bra uppväxt som möjligt.
 
Du är bäst för dina barn
Självklart ger vi våra barn kärlek, trygghet samt omvårdnad men de behöver också engagemang och normer för att främjas i utvecklingen. Enligt socialpedagogen Titti Yttersjö har det också stor betydelse att erkänna att man faktiskt duger som förälder. Att man litar till sin förmåga att vara en god modell och förebild för sitt barn.
 
Engagemang och närvaro
”Sedan gumman”, ”Jag ska bara diska upp först”, ”Ska bara plocka undan lite”. Man känner sig nästan som en förvuxen Alfons Åberg med alla ”ska bara”. En typisk företeelse kan vara att samtidigt som man pratar i telefon lite andefattigt försöker delta i en för stunden påhittad lek. Då är det bättre att vara helt engagerad med sina barn en del av dagen och inse att man inte är någon övermänniska. Att ge sig hän leken och släppa andra kanske mindre viktiga sysslor. För hur roligt är det egentligen att stryka ett berg större än Mount Everest med tvätt jämfört med att umgås med sina barn?
 
En förälders närvaro är guld värd och vad man gör behöver inte vara så märkvärdigt. Sådana saker som att spela spel en stund, läsa en bok eller skjutsa barnen till olika aktiviteter brukar vara uppskattat. Detta är enligt Titti Yttersjö inte att vara curlingförälder, utan att som förälder visa engagemang. Som vuxen är det mycket värdefullt att lyssna till barnets berättelser och fortsätta i ett samspråk med barnet om berättelsen. Den närvaron berikar barnets språk och ger även möjlighet till samvaro.
 
Känslor och ömhetsbevis
Barn kan tappa kontrollen och bli tvärilskna när de inte får som de vill eller när något går emot dem. Självklart ska man inte acceptera ett felaktigt beteende men man ska ändå respektera och ta barnets känslor på allvar. Man kan till exempel säga ”Jag förstår att du vill ha godis i dag men du får vänta till lördag” istället för ”Sluta nu, du får inget godis!”.
 
Ibland är det lättare sagt än gjort att vara pedagogisk när man är med en liten gnällspik i mataffären. Då vill det där inkonsekventa ta överhand och sticka till en chokladkaka bara för att få slut på tjatet från båda parter. Om barnet beter sig illa är det dock viktigt att påpeka handlingen som felaktig, inte barnet. Alla människor måste ibland känna besvikelse och möta motgångar i livet. Också barn behöver tillgång både till sitt eget och till andras känsloregister i olika sammanhang.
 
Det är okej att som vuxen bli arg eller ledsen men att då våga bejaka det inför sitt barn. Titti Yttersjö menar att man självklart ska skydda sina barn mot svåra upplevelser, men man ska inte frånta dem möjligheten att träna sig på att hantera de situationer som uppstår i det dagliga livet.
 
Du är den bästa förebilden
Det finns inga perfekta föräldrar, inte ens i Astrid Lindgrens sagovärld. Du är alltid den bästa förebilden för ditt barn i alla avseenden. Vid vissa tillfällen ifrågasätter vi vår förmåga att uppfostra våra barn. Ofta är det i utmanande stunder då vi verkligen måste visa vår auktoritet inför barnet men ändå faller till föga.
 
Det kan exempelvis handla om allt från den där chokladkakan i mataffären till att släppa iväg sin tonåring till Hultsfred-festivalen. I sådana lägen måste man tydligt visa vem det är som bestämmer och argumentera för sin sak. Men samtidigt ska man lyssna till barnets argument och respektera dem. Det är de vuxna med sin livserfarenhet som visar barnet hur man med fungerande strategier tacklar motgångar, svårigheter och konflikter i livet.
 
Det lyckliga barnet
Enligt Titti Yttersjö är det lyckliga och harmoniska barnet inte det som fritt bestämmer över sin tillvaro och alltid får sin vilja igenom. Utan det barnet som känner igen ramar och normer. Det harmoniska barnet är även det som ges möjlighet att välja eller besluta om sådant som hon är mogen att klara av.
 
Det yngre barnet har inte förmågan att själv bestämma när det är läggdags, vilken mat som är lämplig eller val av tv-program. Ett barn ska alltså vara med och bestämma på sin nivå i kombination med tydliga ramar och normer. Utan tydlighet svävar barnet fritt och kan bara genom sin fantasi förlita sig på vad som gäller, vilket är en oerhört hög stressfaktor för ett litet barn.
 
Ramarna kommer naturligtvis att testas med jämna mellanrum. För att hjälpa sitt barn då är det viktigt att visa att de fortfarande finns. Det skapar trygghet för barnet och hon får då möjlighet att utvecklas.
 
Alla föräldrar vacklar någon gång i sin föräldraroll och det är helt naturligt. Ett enkelt och lärorikt tips är att prata med andra föräldrar och utbyta erfarenheter med varandra. Men det bästa man kan göra är ändå att erkänna för sig själv att man är den bästa för sitt barn.
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
Inga kommentarer har skrivits än
Kommentera denna artikel