Publicerad: 2018-03-15
Ålderskriser genom livet
Att fylla jämnt förknippas många gånger med extra stort firande och roliga fester. Färgglada partyhattar, bubbel och snittar. Men för många innebär det också ångest.
 
Ålderskriser genom livet

Samtidigt som vuxenåldern successivt ökar kryper tanken på åldrande och oron inför detta allt längre ner.
 
Vad gör du om du som 30-åring kommer till insikt med att du valt helt fel yrkesbana? Kanske du under flera års tid intalat dig själv att du har valt rätt, för att en morgon vakna och känna att inget kunde vara mer fel.
 
Liknande ångest kan drabba en 25-åring som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar och som känner att framtidsutsikten inte verkar vara alltför ljus, eller en 45-åring som helt plötsligt inser att det faktiskt är mindre än fem år kvar tills man har levt ett halvt sekel. Och vad har man egentligen åstadkommit under denna tidsperiod? Sådana tankar kan säkerligen skapa vånda och obehag hos de allra flesta.
 
Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att ålderskriser är en naturlig del av livet och att det drabbar i stort sett alla människor någon gång.
 
– Ordet kris har en negativ klang i vårt samhälle, men så ser jag det inte. En kris är något positivt eftersom det ger oss möjlighet att utvecklas som människa. Även om det självfallet inte upplevs som så då man befinner sig mitt i en, säger Margareta Nordeman, legitimerad psykoterapeut, samlevnadsrådgivare och författare.
 
Jobbigt att vara tonåring
Under ens levnadsår kan människan genomgå många olika ålderskriser. Från att vi föds tills det att vi dör pågår en ständig utveckling. Men det finns vissa perioder i livet som för många kan upplevas som extra tunga. Tonåren är en sådan.
 
– Att vara tonåring är för många ett rent helvete. Ungdomar har ofta en tuff vardag med inslag av mobbning, trakasserier på internet och vänner med bristande empati. Många personer som jag träffar i min yrkesroll säger att de aldrig någonsin skulle vilja vara tonåring igen, säger Margareta.
 
Den så kallade medelålderskrisen, då vi inser att ungdomens dagar är förbi, uppstår vanligtvis då människan är mellan 35 och 40 år. Att få sitt första barn är en typ av omställning och samtidigt något som förväntas göra en lycklig.
 
Den nyblivne föräldern kommer till insikt med att det numera alltid är en annan människa som ständigt kommer i första hand.
 
Att åldras är på många sätt också förknippat med livskris och ångest. Med åren kommer rynkor, försämrat minne och diverse kramper som vi gärna skulle slippa.
 
– Äldre människor som successivt tappar sina förmågor och som tillslut tvingas bli beroende av sin omgivning kan ha det riktigt besvärligt, säger Margareta.
 
Snedvriden bild av lycka
Den som genomgår en kris mår psykiskt dåligt och ifrågasätter både sin tillvaro och sina livsval. Symtom som nedstämdhet, irritation och humörsvängningar drabbar ofta personer som befinner sig i en ålderkris. Inte heller är det särskilt ovanligt att tro att gräset är grönare på andra sidan.
 
– Vi människor har en bild av att vi ska vara så oerhört lyckliga hela tiden. Men det stämmer inte. Nästan alla människor tycker att livet är riktigt jobbigt ibland, säger Margareta.
 
Personer som tar sig igenom en krissituation kommer oftast ur den som en starkare människa, med vetskap om att ha lyckats hantera en tung motgång.
 
– Det finns en inneboende kraft hos människan som gör att vi kan ta oss igenom väldigt tunga perioder i livet.
 
Stötta genom att lyssna
Att genomgå en ålderskris är normalt. Livet kan inte vara lätt för jämnan. Men för den drabbade finns det stöd att få. Många gånger kan det hjälpa att få samtala med en neutral och kunnig person som kan hjälpa den drabbade att se nya vägar i livet. Som anhörig kan du stötta genom att lyssna.
 
– Men man bör undvika att släta över det som den drabbade går igenom och säga saker som att ”det löser sig.” Ge inga råd om personen ifråga inte ber om det. Lyssna är det bästa du kan göra för att stötta. Sedan är det alltid viktigt att komma ihåg att det är okej att vara ledsen, arg och besviken emellanåt, för det kommer alltid ett nästa steg. Det är så vi utvecklas, säger Margareta.