Publicerad: 2016-06-27
Självskadebeteende kräver stöttning
Självskadebeteende innebär att man medvetet skadar sin kropp utan avsikt att ta livet av sig. Det kan vara svårt att våga hoppas på att livet blir ljusare, men med rätt stöd och hjälp går det att må bättre.
 
Självskadebeteende kräver stöttning

Självskadebeteende kan vara ett sätt att fly undan från jobbiga känslor, som ångest, tomhet, oro, förtvivlan och ilska.
 
– Det finns många olika anledningar till varför personer skadar sig. Men vanligtvis handlar det om att man överflyttar den psykiska smärtan till fysisk smärta. När man ser skadan blir den psykiska smärtan lättare att hantera, säger Britt-Marie Lindgren, specialistsjuksköterska i psykiatri samt doktorand och universitetslektor vid Institutionen för omvårdnad på Umeå universitet.
 
En annan orsak kan vara att man exempelvis vill straffa sig själv.
 
– Vissa upplever att de enda gångerna som de kan vara snälla mot sig själva är när de sköter om sina sår, säger Britt-Marie.
 
Psykisk ohälsa bland unga är ett allvarligt problem. En rapport från Socialstyrelsen 2009 visar att det framförallt är vård för ångest och depressioner som ökat bland ungdomar. Sjukhusvård för självskadebeteende är vanligast i åldern 15-24 år.
 
Stöd för drabbad och anhörig
Självskadebeteendet bör brytas så tidigt som möjligt. Till att börja med kan man berätta för sin förälder, släkting eller en nära vän. Det är också viktigt att som närstående uppmärksamma självskadebeteendet, våga se tecken och ställa frågor om det. Inte alltför sällan döljer personen sina skador på grund av skamkänslor.
 
Inom psykiatrivården kan den drabbade få hjälp, alternativt på en akutmottagning för att få sina sår omlagda.
 
– För att veta hur man ska behandla patienten måste man fråga varför personen gör sig själv illa. Var det ett självmordsförsök eller för att skada sig? För självskadebeteende finns det olika behandlingsmetoder, som DBT, KBT och MBT. De utgår från olika grundtankar men gemensamt för dem är att de är problemlösande och syftar till att den som lider av självskadebeteende ska hitta alternativa sätt att hantera sitt dåliga mående, säger Britt-Marie.
 
En annan central del för patienten är givetvis de närstående. Dessvärre finns det inte många stödorganisationer för anhöriga till personer med självskadebeteende.
 
– Många anhöriga upplever att det är svårt att få stöd. Men för att man som anhörig ska orka måste man få hjälp, det vinner även vården på, säger Britt-Marie.
 
Icke dömande attityd
En studie från Lunds universitet från 2009 visar att 40 procent av 1000 tillfrågade 14- och 15-åringar någon gång medvetet skadat sig själva. Tidigare i år framkom det i en undersökning från Φrebro universitet att upp till 20 procent av högstadieungdomar någon gång skadat sig.
 
En förstående och stöttande omgivning är betydande för den som tar sig ur ett självskadebeteende. Britt-Marie förklarar att vårdpersonalen måste lyssna på och försöka att förstå personen som skadar sig. Utgångspunkten ska vara att patienten gör så gott den kan utifrån sina egna förutsättningar.
 
– Det allra viktigaste är hur man bemöter patienten och dennes anhöriga. Istället för att ha en dömande attityd är det viktigt att man som vårdare förmedlar att det aldrig är hopplöst. Det går att ta sig vidare med rätt stöd och hjälp. Och man behöver inte vara ensam på den resan, säger hon.
 
Fakta:
• Det är fler kvinnor än män som drabbas av självskadebeteende, men studier visar att det är vanligare än man har trott att även män skadar sig. Fler unga män får vård efter att ha skadat sig själva, visar siffror från Socialstyrelsen. Mellan 2002 och 2011 ökade andelen män, i åldern 15-24 år, som vårdats för självskador från 94 till 120 per 100 000 invånare.
 
• Självskadebeteende kan vara primärt, alltså det huvudsakliga skälet till att den drabbade uppsöker vård. Eller så är det sekundärt, vilket innebär att det är ett symtom bland flera andra.
 
• Självskadebeteende är sällan försök att ta sitt liv. Snarare kan det ses som ett sätt att orka fortsätta leva.
 
Behandlingsformer:
 
• Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en behandlingsform som inkluderar mindfulness och går ut på att hjälpa patienten att finna en balans mellan sitt inre och den yttre omgivningen. Den är även inriktad på att lära patienten hantera känslosvängningar och impulser för att kunna minimera självskadebeteendet.
 
• Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en psykoterapeutisk behandlingsmetod där man arbetar med att förändra känslor, tankar och handlingsmönster som inte fungerar och därför leder till psykiska problem.
 
• Mentaliseringsbaserad terapi (MBT) syftar till att hjälpa patienten att reflektera kring sina egna och andras känslor.
 
Hit kan du vända dig för att få hjälp:
 
UMO, en ungdomsmottagning på nätet för dig mellan 13 och 25 år. www.umo.se
 
Nationella hjälplinjen. Hjälplinjens telefonjour erbjuder psykologisk hjälp till människor i kris. 020- 22 00 60. Φppet 13 – 22 alla dagar.
 
BRIS - www.bris.se/ telefon: 116 111
 
SHEDO, föreningen arbetar med att sprida information, skapa opinion och ge stöd kring psykisk ohälsa, ätstörningar samt självskadebeteende. SHEDO har bland annat ett aktivt internetforum för både drabbade och anhöriga med flera moderatorer som styr och stöttar i diskussionerna. www.shedo.se