Skribent: Julia Milder
Skriv ut  Tipsa en vän  A B C
Publicerad: 2006-10-17

Mat som tröst och trygghet

Övervikten i Sverige ökar för varje år. Detta trots att alla GI-program, alla hälsofreaks och alla bantningstips också blir fler och fler för varje år. Men kanske är det just därför vi lider allt mer av övervikt. Alla orkar inte med alla krav som ställs på oss i dagens samhälle. Vissa missbrukar droger, andra äter mer mat än vad de borde.
 
Mat som tröst och trygghet
Kristina Elfhag är psykolog och medicine doktor. Hon jobbar med vuxna patienter på överviktsenheten vid Huddinge sjukhus sedan 1999. För tre år sedan disputerade hon med en avhandling som handlar om sambandet mellan personlighet, fetma och ätbeteende.
 
- Anledningarna till att fetman ökar i Sverige är många. Dels har mat- och godisutbudet exploderat, och exponeringen av onyttig mat och godsaker har också ökat genom reklamen. Personer som är påverkbara av yttre stimuli har svårt att stå emot det enorma utbudet och lättillgängligheten, berättar hon.
 
Också biologin är en orsak. Alla har inte gener som är anpassade efter att leva där det finns mat överallt. Samtidigt pekar hon även på att vi lever i ett tuffare, mer kravfyllt samhälle.
 
- Maten ställer inga krav. Den blir en tillflyktsort där man kan återhämta sig. Problemet är bara när det går till överdrift och man tröstäter istället för att ta tag i sina känslor.
 
Maten har fått stor betydelse i våra liv. I alla lunchrum pratas det ständigt recept, tv-kockarna är våra nya idoler och när vi umgås med våra vänner och med släkten står maten ofta i centrum. För folk med ätstörningar fyller maten en tomhet, men den är egentligen ett substitut för någonting annat menar Kristina Elfhag.
 
I hennes avhandling där hon studerade 120 fetmapatienter kom hon fram till att 40 procent av de överviktiga lider av känslomässiga problem och har vissa tecken på depressivitet. Bland dessa människor är övervikten ofta deras identitet, kroppshyddan kan fungera som ett skydd, en anledning att dra sig undan.
 
- För dessa människor är den bästa hjälpen terapeutisk behandling, säger Kristina Elfhag. Alternativet är annars läkemedel som mättnadsskapande preparat.
 
Har dessa människor samma psykiska mönster som människor med ätstörningar åt andra hållet - folk med anorexia eller bulimi? Kan hungern dämpa känslor på samma sätt som för mycket mat kan göra det?
 
- Människor som drabbas av anorexia har ett enormt kontrollbehov och har stora krav på sig själva. De som lider av exempelvis hetsätning har dålig kontroll på sig själva, de ger efter för lätt när de tröstäter. Men båda grupperna kämpar ju med samma grundproblem, och båda flyr ju från verkligheten på något sätt. De har vissa gemensamma nämnare men olika psykologiska mönster.
 
Det är något vanligare att kvinnor lider av ätstörningar än att män gör det. Dels beror det på att kraven på hur man ska se ut fortfarande är större hos kvinnor och utseendefixeringen går längre ner i åldrarna. Det är som alla vet vanligare med anorexia och bulimi hos tjejer, men även tröstätandet ligger närmre tillhands för kvinnor än för män.
 
- Det är en tuff kultur för kvinnor i dagens samhälle. Det har också med mäns och kvinnors psykologi att göra. Män är i regel mer utåtriktade och aggressiva, medan kvinnor i regel gömmer sina problem och istället tröstäter eller svälter sig själva.
 
Det finns fortfarande några kunskapsluckor kvar vad det gäller de psykologiska mekanismerna som bidrar till övervikt och fetma. Orsaker till olika beteenden är komplexa och kan vara svåra att analysera. Kristina Elfhag använde sig av en psykologisk analysteknik, Rorschachmetoden, i hennes avhandling.
 
- Det är en komplex metod som kräver mycket tid. Jag var tvungen att använda den metoden för att komma åt underliggande psykologiska aspekter. Man försöker förstå vad som finns bakom ätbeteendet. Många överviktiga vet inte varför de äter som de gör.
 
Rorschach är en indirekt metod. Patienterna får titta på bläckplumpstavlor, sedan får de formulera svar på vad formerna föreställer. I svaren spåras känslorna, hur man tänker. Inre aspekter avspeglas i hur man beskriver färger, skuggor, rörelse.
 
Förutom de patienter som hade känslomässiga problem kunde andra undergrupper urskiljas. Ungefär 25 procent av dem som var med i undersökningen led av fetma på grund av praktiska orsaker. Deras bakgrund var ofta en lägre socioekonomisk nivå, och de hade ofta svårt att klara av krav i vardagslivet. Orsaken till fetman var oregelbundna eller kaotiska måltidsvanor.
 
Det Kristina Elfhag kom fram till efter avhandlingen var bland annat att folk med fetmabesvär måste behandlas utifrån deras egna förutsättningar. Hon betonar att alla fetmapatienter inte har ”spöken i garderoben”. Oavsett om bakgrunden till övervikten är känslomässiga problem, praktiska orsaker eller något annat, ska alla få den vård som passar dem för att må bra igen.
 
 
Kommentarer på denna artikel
 
2010-04-12 10:49:50 - Karin
Tolvstegsprogrammet kan hjälpa
AA:s tolvstegsprogram i form av OA (Overeaters anonymous) kan låta dramatiskt, men bortsett från det, vill du ha hjälp att bli fri från dina problem och hitta en väg tillbaka till ett liv värdigt att leva så lyssna på dem som har gått före. De vet hur det känns, de vet vad man kan göra och de finns där för att hjälpa dig. Det 12:e steget i programmet innebär att hjälpa andra när man själv gått igenom stegen och blivit frisk. det sluter cirkeln.Själv tillhör jag inte OA men däremot AA. jag är frisk och lever ett underbart liv i tacksamhet att jag blivit av med mitt beroende. Utan hjälp från de som gått före och lyckats och utan AA-möten med enormt m,ycket personlighetsutveckling hade jag, mina barn och min familj inte haft ett liv idag. Det är bara att gå på ett möte, väl där hjälper de dig vidare - en dag i taget. Det fungerar för nmer än 5 miljoner människor - du är inte ensam.
 
2010-01-15 22:47:32 - Nora.
Javet.
Javet hur dt e.. Ja e ofta ångestfylld o jättenedstämd. Så fort ja e dt..Som sagt ofta..Så blir dt hetsätning. Maten känns ,som dt står som en trygghet. När man äter så känns dt som "den lugna stunden på dan då man kopplar av o inte ska fokusera på nåt annat än att äta."..När man äter tänker man oxå på stunder..Iaf om man äter nåt speciellt..Tårta exempelvis. Dt kanske påminner om ett trevligt kalas man varit på..Oftast brukar ja äta kakor o kaffe när ja e nere. Dt känns som en fikapaus..En paus från allt dt jobbiga...Men sen efteråt e dt jättejobbit..Man fasar för efterkänslan o därför blir dt överätning..Ja hoppas att vi alla som har dt såhär jobbigt kmr till rätta o mår bättre så småningom..
 
2009-02-24 22:33:04 - Little M
tröstäter
även om man försöker fly undan sitt hätsätande kommer det alltid tillbaka, det är som att det inte riktigt vill låta en vara lycklig som att den hela tiden vill skapa nedstämdhet och hat emot sig själv. även om man klarar av att inte tröstäta på en månad kommer suget alltid tillbaka när någonting händer, man vill inte men det händer. de som själva inte lider av det här kan inte förstå hur det känns, att varje dag vakna och känna sig äcklad av sig själv och hela tiden lägga skulden på en själv. men man kan aldrig göra något för att skuldtankarna ska försvinna, hur många man pratar med är det alltid något nytt problem som kommer upp som maten kan rädda en ifrån bara ett ögonblick. men det värsta av allt är att när jag inte tröstäter i vissa perioder står jag inte ut med mig själv och slutar att äta när man är själv hemma. man struntar i frukosten eller middagen. det finns alltid något nytt att pröva men ingen förstår känslan när man hela tiden måste stå ut med sig själv, hur hemsk man är mot sig själv och sin omgivning. ni ska inte prata som att ni förstår om ni inte gör det. det funkar inte riktigt så, har nu tröstätit i 7år, sedan jag var 10år, genom att om vi inte hade något hemma antingen baka något eller gå till närmaste affär. jag gjorde kakdeg och åt det utan att baka kakorna, gömde skålarna för att jag skämdes över mig själv.
 
Prata aldrig om att ni vet hur det känns för det är inte så många som gör det..
 
2009-02-05 09:50:10 - Tröstätaren
Svar till j
Du har nog ingen aning om hur det är att ha dessa problem så uttala dig inte, tack!
 
2008-08-16 17:41:48 - j
Hunger är bra
Hunger dämpar smärta. Varför inte vara hungrig om det gör dig mindre ledsen?
 
2008-06-05 09:46:17 - Lisen Forssell
Förrut drabbad
Hej! Jag har också varit offer för ätstörningar, men äter idag normalt och känner mig fullt frisk. Det är inte lätt att få hjälp om du inte är riktigt sjuk, men jag skulle råda dig till att söka dig till en psykolog som specialiserar sig på olika typer av tvångsbeteende. Sådant finns i gula sidorna. Det kostar en slant, men det kan det vara värt.
 
2007-10-17 22:34:17 - Lena
Bryt nattätandet
Jag har lyckats bryta mitt nattätande. Fast det tog två år innan jag blev helt fri från "tvånget". Nu kan jag vakna och det är inte mer än att jag tänker att jag somnar snart om. Numera kliver jag inte ens upp ur sängen. Förut kunde jag äta tills jag mådde illa och blev alldeles skakig och fick hjärtklappning.
Jag slutade tvärt och hade några återfall det första 1,5 året, men sedan ett halvår har jag inte nattätit alls. Känner mig säker på att inte göra det igen heller - känner mig frisk.
 
2007-10-17 10:44:51 - anonym
natt ätande
Jag vet inte varför jag vaknar 1-2 gånger per natt och äter
Hjälp mig snälla
 
2007-03-06 21:22:57 - Fia
Till Maria
Om du äter så dåligt så har du troligen näringsbrist. Det ger minskad ork och lust. Prova näringsdryck eller något multivitamintillskott.
 
2007-03-06 20:58:27 - Maria
Vi som inte äter då?
Hej!
Jag har inte riktigt samma problem... Jag tvångsäter inte utan tvärtom. Jag låter bli att äta. Dricker ett par tre koppar kaffe på morgonen, och sedan äter jag inget mer förrän vid 16 -17-tiden. Ibland t o m senare. Kan mycket väl trycka i mig något sött under dagen när jag känner att jag inte klarar mer och så går det lite till. Och jo, jag mår fruktansvärt dåligt och orkar inte med vardagen. är sjukskriven sedan 4 år pga utmattningsdepression. Är det någon som känner igen sig? Jag ser vad jag gör, och det håller på att ta kål på mig och min familj, men jag kan inte bryta den onda cirkeln. Nu börjar jag få svårt att fixa maten till barnen. Överlämnar det åt min man. Känner att situationen håller på att förvärras. Jag är inte anorexiker och inte bulimker. Har bett om hjälp, men ingen verkar veta...
Hjälp mig, snälla
 
2006-11-06 09:42:42 - Själv drabbad
Tolvstegsprogram
Har Kristina inte hört talas om att det finns ett tolvstegsprogram för matmissbrukare och sockerberoende som ju faktiskt väldigt många lider utav som ej kan sluta äta. Tolvstegsprogramet heter OA anonyma överätare och bygger på AAs tolv steg. Fungerar väldigt bra på både över och underätare. Gå och lyssna på ett möte det finns gått om dem i Stockholm. Vården behöver öppna ögonen och öronen för alternativen som faktiskt finns och hjälper väldigt många idag.
 
Kommentera denna artikel